Aktuell forskning

Psoriasis kan liknas vid ett pussel, där varje pusselbit har en roll. Forskare i hela världen arbetar på detta komplexa pussel. Talrika forskningsprojekt baserade på molekylärbiologi genomförs för närvarande. Målet är att identifiera de genetiska och immunologiska faktorerna som är involverade i sjukdomens utbrott och förlopp.

Genetik

Framsteg i studierna av den mänskliga arvsmassan kommer att få oss att förstå den komplexa genetiken och identifiera lämpliga behandlingar. Studier har gjorts sedan 1996, vars resultat för närvarande analyseras.

Cellforskning

Det är välkänt att polymorfonukleära neutrofiler och T-lymfocyter är involverade i psoriasishudens inflammatoriska reaktioner. Några aktuella forskningar fokuserar på dessa celltyper och man försöker att finna svaret på två väsentliga frågor:

• Varför angriper polymorfa celler och T-lymfocyter huden?
• Hur påverkar de hudfunktionerna som leder till att psoriasis blir en kronisk sjukdom efter att de har aktiverats? 

Utöver de polymorfa cellerna och T-lymfocyterna berörs fibroblaster och endoteliala celler. Av den anledningen undersöker forskare förändringarna på molekylärnivå som stör kommunikationen mellan cellerna vid psoriasis.

Behandlingar

I framtiden kommer molekylära behandlingar antagligen att bli mer precisa och ge färre biverkningar. Under tiden genomgår nya mediciner kliniska studier i Fas III. De bör vara tillgängliga på marknaden om två år. Man använder en rad molekyler som fungerar som T-lymfocythämmare. Målet med dessa mediciner är att reducera antalet psoriasisutbrott.

När man har fått kontroll över molekylerna, kommer det att vara möjligt att  bota psoriasisfläckar. Man tror att störningarna i hudens immunförsvar gör att fläckarna inte tonar bort. Mediciner som används i dag hämmar hudens immunreaktioner, men de har bieffekter. Därför koncentrerar sig forskare på molekyler, som är effektivare och tolereras bättre.

Utöver det bedrivs forskningen för att förbättra immunosuppressiva läkemedel som ges lokalt och följaktligen kan tolereras bättre.